En bra dag slutar i tårar.

Jag vet att jag är en hönsmamma och nojjig när jag börjar grina av åsynen att min plutt inte vill lägga vikt på sin vänster framtass. En helt perfekt dag slutar i tårar. Och Fokus verkar inte det minsta brydd bara besvärad över att jag måste kladda på honom när han vill sova… Fokus är enligt mig hälsan själv, så det gör ofantligt ont när han inte är bra. Nu hoppas jag bara att han sträckt sig eller allra helst bara fått salt mellan tårna. Hoppas och ber att han i morgon är på tassen igen och inte har ont!

Idag har vi haft lilla Candy här (som Fokus redan skvallrat om) en riktigt intressant liten dam som föll Fokus i smaken direkt – ingen påträngande jobbig sak, ingen som man behöver bossa över. En liten blyg tjej men ändå framåt, Fokus verkar märka att hon behöver utrymme och är en riktig gentleman. Min lille prins <3  Myst och busat har de gjort i lagom dos. Skönt med hundar som bara kan vara inomhus.

Tror förresten att jag såg vargspår idag när jag var ute med Candy och Fokus. Tassavtrycken var tre gånger så stora som Fokus tassar…. och så en massa rådjursspår som sprungit över vägen  :-S  Upptäckte spåren när Candy var lite konstig just där och stirrade in i skogen medan Fokus spårade stressat med rest ragg. Vad gör en norrlänning? Går hon tillbaka till bilen? Springer hon? Nej, hon går länge in i skogen men nu med hundarna inom säkert avstånd och glor in i skogen i ett naivt hopp om att få syn på gråben. Inget napp.

Var ute med Sandra och sprang i kväll igen. En gång är ingen gång – två gånger är en vana. Så 5 gånger (i år) måste väl vara rutin nu? Vi har bestämt att vi springer 2 ggr i veckan tillsvidare och det har vi lyckats hålla sen start.
Måste ju vässa till kroppen inför agilitysäsongen!

Vi sprang 5km spåret idag istället för 2,5:an. Och målet var att springa minst 1 km innan vila. Efter den första kilometern och en mördarbacke så hamnade vi båda i den 2:a andningen och sprang vidare i en våg av flow och lyckades ta oss 1,7km, innan kort vila, sprang igen och vilade efter 2km. Bara två korta vilopauser på 2 ggr på 5 km och då fanns det flera backar som inte var nådiga! Stort för flås-majorna.
Jag älskar verkligen att springa förstår aldrig varför det ska ta så lång tid att komma igång igen efter ett uppehåll. Ursäkterna är många men sen undrar jag när jag sprungit varför jag inte gör det oftare. Bara latmasken i mig inser det också så jag inte sitter där i soffan och tänker: “Jag borde börja springa igen, men det är ju skönare i soffan…” Jojomensan, sån är jag.  Längtar redan till nästa gång, får se om Fokus får göra oss sällskap eller om han får vila :-/  Nåja huvudsaken är att han blir bra… bättre att vila en dag för mycket än en dag för lite, men så är det ju inte dags förrän på fredag…

Nu ska i af jag ta mig lite kvalitetsvila, för i morgon väntar ett sista tandläkarbesök (på länge hoppas jag!), en lagning gick sönder – samma dag som jag var där och fixade den. Suck.