Plågsamt

Fokus har fått hänga med på en massa ärenden i dag. Sen lite lydnad/spår med Danne, Sandra och Ida. Fokus fick två korta spår och spårade fint. Lite LF och fotposition tränade vi också. Gick förvånansvärt bra med tanke på så lite aktivering på så många dagar. Han är faktiskt rätt lättsam största delen av tiden, tror jag har spåren att tacka för det. Lite små dryg i kopplet bara, känner att det inte är någon vits med att låta honom dra i kopplet då belastar han ju sig snett så han får gå lös, så länge han inte har spring i benen är det lugnt.
Sen tror jag det är bra att hålla igång honom men utan tok-race och hårdare ansträngning. Han går väldigt rent och fint så vi fortsätter med våra lugna halvtimmes promenader.

Efter lydnaden for vi hem och gick en kortis innan jag svirade om till träningskläder. Fokus visste inte till sig av glädje när jag klädde på mig dem. Sved i hjärtat att behöva lämna honom hemma. Första gången på 10 år(!) som jag har motionerat utan hund. Känns konstigt och ovant. Har aldrig sett vitsen med att träna utan min bästa kamrat.

Det var väldigt tungt i spåret, all positiv anda försvann när vaderna efter bara 10 steg kändes som hårda knutar (backspringet i tisdags som säkerligen är orsaken) och kroppen kändes tung som bly, öronen slog lock hela tiden och huvudet kändes tungt. “Bara jag inte börjar bli sjuk” löd mantrat i huvudet. Sandra kände sig inte heller pepp så vi gissar på att våra kroppar var lite möra sen förra passet. Vi tog det lugnare idag och tar nya tag nästa gång.

Pepp var i alla fall att jag inte hade det minsta känningarna i knäna! Hurra! Älskar mina nya hälkuddar! Fattar inte hur jag har överlevt utan dem i så många år, så ont som jag har haft i mina fötter. När jag går utan dem saknar jag dem och när jag har dem i skorna så känns det så lätt, så himla lätt att jag inte förstår hur jag har stått ut utan dem. Man vänjer sig fort.
Ska satsa på att införskaffa riktiga inlägg!

Finaste kommentaren idag – Wow vilken rumpa du fått!
Peppande upptäckt – Knäskyddet börjar bli för stort.

Nästa gång ska jag inte vara ett sånt neggo och kroppen SKA orka mer! Basta.