Gjorde sällskap med Ida och Sandra på en 7,5km promenad på Mälarisen idag. Kallt och blåsigt så nu känner man att man lever.
Mycket hundar ute på isen (om man jämför med hur lite hundar vi möter på våra promenader) igår var det två och idag en hund som kom fram och ville hälsa. Skönt med avslappnat hundfolk (som iofs kanske inte har koll på sina hundar alla gånger, men är de snälla så gör det ju inte så mycket) de ler och är avslappnade, hundarna hälsar och sen går vi åt varsitt håll. Det är så jag tycker att hundSverige borde se ut.Jag blir betydligt mer avslappnad med sådana människor och hundarna blir ju det också istället för att man blir irriterad och nervös så det skapar dålig stämning och ev. slagsmål. Fokus har hälsat fint på de som kommit fram och bryr sig inte mer än att han tittar nyfiket på hundar som rör sig på håll.
Nu kanske jag låter fördomsfull men de här människorna är oftast (ser ut så med tanke på raser och personligheter) vanliga “Svensson hundägare” den andra sidan “Hundsportsnördar” låter på ett helt annat sätt. De låter hysteriska, skriker åt hundägaren att den ska koppla sina hundar och klagar och gnäller över jobbiga hundmöten. Visst kan jag bli förbannad om en person har lös sin hund om den har noll lydnad eller en hund som uppenbart visar aggressivitet mot andra hundar och bara vill mucka. Det handlar ju om sunt förnuft. Att lydnaden brister ibland på hundar är ju inte så konstigt och inte hela världen så länge de inte är ute efter att skada, någon gång måste man ju ta steget och försöka börja lita på sin hund och våga ha den lös och då KAN det ju lätt hända “olyckor” men om man ser det som de här positiva glada hundägarna så tror jag att hundsverige skulle vara en trevligare plats att vistas på. Jag känner mig i alla fall gladare och bättre till mods i möte med dessa trevliga hundägare men som kanske har lite olydiga men snälla hundar.
Visst kan det finnas undantag eller är jag helt ute och cyklar? Hur är ni hundnördar som läser min blogg – är ni den hispiga eller avslappnade typen som inte bryr sig så mycket över att det råkar komma fram en hund på promenaden? Varför är ni på det ena eller det andra sättet? Beror det på era hundars reaktion? Har det hänt något typ slagsmål?
Som det brukar se ut på promenad. Fokus släpper ner en boll framför fötterna på en så att man ska sparka, Magi hänger i en pinne om hon inte springer och skäller ut Fokus för att han har “hennes” boll. Mycket liv men inget kiv. Båda två har väldigt fin bytesrespekt.
Bron till fastlandet, väldigt fint ställe i stan men lite för fint för en lantlolla som mig 
Saknade TRÄD framförallt.
Trevlig helg!
Jag håller med om att det inte är så farligt om en hund tillfälligt bara brister i lydnaden. Jag skriker inte åt någon att koppla hunden (hur ska de göra det när hunden springer i 100 knyck från föraren?). Däremot är det en obehaglig situation för mig, eftersom MIN hund inte är särskilt snäll. Om den lösspringande hunden lyssnar på det och springer iväg igen så är det ju ingen fara skedd, men att för mig försöka hålla undan en 25kilos-best, när den andra hunden gör allt för att komma fram till min hund, samtidigt som min hund vill komma fram till den andra hunden och eventuellt hugga, då är det genast en väldigt jobbig situation som man helst slipper. Allt man tränat på – att låta hunden överlåta ansvaret på mig – raseras på några sekunder och jag får börja om från början. Det är frustrerande.
Det är nog just det som jag tror är problemet med hundmöten. Vi hundägare TROR att allt raseras. Allt behöver ju inte raseras, man tar ju “bara” ett steg bakåt just i den situationen, dvs OM man själv lär sig att tygla sin energi och sina känslor och inte blir stressad nästa gång man möter en hund med just den rasen osv. Hundar lever ju i nuet till skillnad från oss människor som ältar i det oändliga – ser ofta att problemet ligger i att VI hundägare inte kan släppa en obehaglig situation och förmedlar den känslan till hunden.
Fokus gillar inte att andra hundar inkräktar på hans område speciellt inte när han är kopplad – då har han en stor aura som ingen får trampa på. han känner sig trängd och går direkt i försvar. Är han lös så beter han sig inte alls lika fientligt därför har Jag alltid släppt honom i de lägen om jag ser att den andra hunden är trevlig i sitt språk. Är de inte det ja då tar jag alla medel att sparka undan hunden och Fokus hjälper till så gott han kan, tycker snarare han får en Vi-känsla “Vi gjorde det, vi skrämde iväg idioten tillsammans!” Vid sådana tillfällen istället för – hoff det här måste jag fixa själv, matte klarar inte det!
Fokus har jätte svårt för hundar som inte läser signaler, om han säger ifrån med en blick eller en läpp och hunden inte läser det varken första eller andra gången – ja då tar han i hårdare. De enda gånger de blivit slagsmål är i trängda situationer eller när han viljat försvara en resurs. Men det har aldrig hänt på en promenad att han hamnat i slagsmål med andra hundar som kommit fram och då är han inte den som älskar andra hundar. Tror det är mycket för att jag lärt mig vara avslappnad och tänka – “jaja vad kan hända, ett slagsmål?” och för att just den hundägare jag möter är avslappnad och glad. Sen accepterar ju inte jag heller att Fokus beter sig illa mot andra hundar och säger ifrån direkt jag ser att han tjurar till. Då får han inte vara i den situationen – stå och tagga mot en annan hund osv.
Nja, du skulle säga annat om du kände Oscar bättre
Han ÄR rasist. Det är ett förekommande problem och inget som är påverkat av föraren. Behöver inte vara iaf. Pratade om just det på etologikursen med Lars Fält.
Jag är inte den som spänner mig vid hundmöten heller. Jag tar in min hund och håller honom vid sidan såklart, men jag är aldrig spänd, nervös eller irriterad. Jag vet att han ofta gör utfall, så jag blir inte besviken om han gör det, utan ser det som en möjlighet att träna och skäller han inte blir jag positivt överraskad.
Fokus är ju dessutom inte osäker och rädd av sig, utan känns mest bara som att han vill vara den som bestämmer? Oscar är livrädd och det har lett till aggressiviteten. Att säga till honom att “så får man inte göra” gör honom bara ännu mer uppstressad och aggressiv. Går han lös vågar han inte gå fram om vi möter nån i skogen. Dvs jag kopplar upp honom. Kommer en hund framrusande så kan jag dock inte släppa honom för då ser han ingen annan utväg än att attackera. Han funderar inte, utan bedömer situationen som livshotande och slåss därför. Jag har genom den här kursen fått tips och råd om hur jag ska hantera hundmöten och det är inte lätt att bryta ett fem år gammalt invant beteende! Att nu försöka få hunden att förstå att jag skyddar honom. Att släppa kopplet vore att göra precis det motsatta. Med Fokus kanske det är rätt sätt, men det är inte rätt sätt för alla hundar. Varje gång det händer något som visar att jag inte kan försvara honom, (som tex när en borderterrier kutade fram och helt oprovocerat högg efter oscar hela tiden. Den var för snabb för att jag skulle kunna sparka undan den och med en 25kg hund som drar allt vad den kan för att komma till hunden och försvara sig, så blir det inte lättare.) så bryts allting ner som vi tränat på. Kanske inte helt till grunden, men inte långt ifrån.
Som sagt – jag blir inte arg när en hund kommer framspringande, men självklart blir man besviken.
Fokus är också rasist
Han är inte så socialt säker som du verkar tro heller. Visst vill han bestämma och är en riktig polis men det bottnar ju sig i osäkerhet. Vi förare påverkar mer än vi tror utan att vi själva känner det. Hundar är ju väldigt känsliga, speciellt vallhundar, för våra signaler och läser av oss mer än vad vi kan ana. Att man som hundägare inte är lugn och trygg i en situation – löser den. Läser de av rätt snabbt.
99% av gångerna tar jag undan Fokus om de kommer en annan hund eftersom det bara skulle sluta i bråk, men de kommer så sällan hundar fram till oss. De gånger de gjort det så har det gått bättre om han är lös och inte känner sig trängd av kopplet.
Har aldrig sagt att det är rätt sätt för alla hundar. Hundar ÄR olika och tränas olika, men alla hundar mår bra av ramar och regler speciellt osäkra hundar. Det gäller bara att hitta rätt väg dit =) Att skrika, bli irriterad eller arg på en hund som är osäker är helt fel metod. Gäller att vara lugn men bestämd och ta hunden ur situationen och stegvis träna den att bete sig rätt och släppa “kontrollen”.
Vad bra att du har fått tips i träningen! =)
Läste bara lite snabbt det sista du skrev. Kom att tänka på hur min är vid hund möten. Mycket bättre. Men ibland får hon utfall och kan berätta om några som absolut inte beror på mig. Jag har flera gånger stått med ryggen mot min hund, ex när jag stannat och pratat men någon jag känner, och så går en annan hund förbi utan att jag lägger märke till det. Hon har ändå gjort utfall då. Och jag var cool lugn. Märkte inte ens situationen. Fler gånger har det hänt så. Så kanske 50 procent beror på ägaren. Iaf med min vovve:-P
Det behöver inte vara just i hundmötet du gör saker fel. Som Fokus jakt på harar har jag fått träna konsekvent och inkallning i andra situationer för att det ska fungera i ett krisläge också.
Uppenbarligen sänder du ut fel signaler till din hund eftersom hon gör som hon gör 
Jag säger inte att det ALLTID beror på hundägaren utan som man säger “Gör hunden fel – dålig tränare!”
Att Oscar gör utfall är helt och hållet mitt fel. Han är dock en nervös och osäker individ i grunden, men jag skyller inte alla fel på enbart det, för hade jag tränat rätt från början och vetat hur jag skulle bete mig i alla situationer så hade problemet aldrig uppstått tror jag. Däremot är det jäkligt svårt när man skaffar sin första hund att veta vad som är rätt och dessutom om hunden redan byggt upp rädslan och man kanske omedvetet till och med förstärkt den, även när man trodde att man jobbade bort den, så kan det vara hopplöst nästan att få ur ränderna ur hunden. Jag tror att det kan ta väldigt lång tid att få Oscar att ens förstå att jag ändrat förhållningssätt, att han är så invand i beteendet att han liksom blir blockerad för att märka om jag gör nåt annorlunda. Skulle en annan person ta över honom tror jag däremot att han skulle ändra sig rätt snabbt, för då får hunden ju en automatisk uppmärksamhet på den nya “föraren” eftersom han inte känner personen än. Jag tycker mig märka enstaka saker som är annorlunda nu. Som att han hajar att jag har nåt i görningen
Men att han en dag ska bli trygg i hundmöten oavsett hund eller plats, har jag inga större förhoppningar om. Han skulle nog behöva kastas in i en hundgård á la Ceasar Milan med 50 trygga hundar, så han fick lära sig att de inte är ute efter att ha ihjäl honom. 
Jaja. Nästa hund ska bli perfekt
Är det en aggressiv hund så skriker jag inte bara “koppla din hund” utan “HÅLL DIN HUND KOPPLAD!”
Haha, blir lite full i skratt när jag läser din text! Jag tillhör nämligen den förbannade typen som blir tokig när hundar kommer fram
För mig har det nog växt fram, för jag minns inte att jag var så tjurig för några år sedan, pga alldeles för många obehagliga möten med lösa hundar som slutat i slagsmål med avbitna öron och diverse hål. Snäll hund eller inte, jag vill inte att de kommer fram.
Däremot finns det grader i helvetet även för mig. Sällskapshundar är oftast snälla och är de inte det så brukar de gå ganska lätt att skrämma bort dem, annat är det med en del bruksraser med tjuriga gubbar till ägare som alltid har dem lösa bara för att (det finns gott om sådana här) de är lite mer svårskrämda och backar rätt sällan. Har man då själv hundar som inte bangar på att försvara sig så är det lugnast för oss alla om dessa situationer aldrig uppstår.
Många gånger tror jag inte att “svensson hundägare” fattar vad som kan hända om deras lilla skatt kommer fram till mina brukshundar och det inte vill sig väl. För jag vill tycka att det är skillnad på hundras och hundras, även om mycket också är uppfostran. En brukshund med mycket kamp och mod är inte den som backar i första taget och har ofta en helt annan inställning till hot och hur de ska hanteras än vad “svensson hunden” har.
Oj, värsta romanen det blev!
Hahaha kul att det roar dig
Tycker det är intressant att studera hundfolk =)
Drömmen vore ju att hundar accepterade varandra, man kan gå en härlig promenad, hundar hälsar fint på varandra (eller läser varandras signaler och undviker varandra om det är hundar som inte tycker om andra hundar) och man kan gå vidare avslappnat utan att behöva tänka på att ens hund ska bli tuggad på eller käka upp en annan vid ett möte. Tyvärr så går ju inte alla ihop och får inte den uppfostran de behöver… Jag är dock tacksam för de hundägare som ryter ifrån åt min hund de få gånger min hund har varit olydig och jag ouppmärksam (sagt :”varsågod hopp och lek!” och så kommer det en hund runt hörnet som han antar att jag menade hopp och lek åt…) det har ju hjälpt till och gjort att han inte är lika intresserad av att springa fram till okända människor/hundar.
Ja det är ju skillnad på hundras och hundras. Fast det finns ju glada individer i bruksraser och mindre glada individer bland sällskapshundarna och sen finns de ju dom som har en krävande bruksras som sällskapshund :/
Blir lätt romaner när intressanta ämnen (läs: hund) diskuteras
Kände mig bara så otroligt träffad som den hysteriska hundsportnöden som skriker
Det gick liksom inte att förneka
Hahahaha =) Ja vi är ju alla olika, har ju träffat icke hundnördar också som skriker men oftare är det hundnördar som skriker och svenssons som ropar “Han vill bara leka!”
Jag är det hispiga. Hade gärna varit lugn och obrydd istället.
Är nog kvar från tidigare hund som lätt hamnade i bråk. Mina nuvarande tjejer är iof ganska sura för det mesta, men händer inget förutom att dom fräser ifrån. Om den hälsande hunden upplevs för vild. Enbart de lugnaste och artigaste som mottars med viftande svans
Trist när det blir så… Jag har trots en hund som ogillar andra hundar – han kan hälsa men sen vill han helst vara ifred (om det inte är en jätte kul lekkamrat så kan han leka en stund) blivit mer avslappnad med tiden… tidigare var jag nog mer hysterisk men har märkt att det ju bara ger min hund en dålig erfarenhet än om jag rycker på axlarna och skrattar åt den andra olydiga hunden och fortsätter gå åt mitt håll så följer ju Fokus efter mig… Finns dock vissa hundar som gör mig hysterisk – men då är det hönsmamman hos mig som skyddar min hund för mitt liv.
Jag är inte så brydd.. fast då är det ytterst sällan som jag träffar olydiga lösa hundar också. De gånger det har hänt så har det inte varit så mycket med det. Den främmande hunden får sig en åthutning av Ayesha och jag och ägaren kanske står och pratar en stund. Nu med valpen är jag nog lite mer försiktig, jag vill helst inte att hon ska få en massa dåliga erfarenheter innan hon har hunnit bygga ett ordentligt förråd av bra erfarenheter först.
Ja det är ju lite det, har man inte så mycket dåliga erfarenheter av jobbiga hundmöten så kanske man är positivare inställd till lösspringande hundar än någon som jämt har otur att möta fel sorts hundmänniskor?
Ja valpar är man ju lite extra noggrann med att de får positiva möten men så fort man fått valpen att se sig som en trygg punkt i livet och kan vara avslappnad i hundmöten så brukar det ju gå bra =) Fokus kan om vi träffar någon hund som är lite för hård i lek osv. komma och be mig om stöd och då kan jag säga till den andra hunden att låta honom vara och då blir han genast bekvämare i situationen när han vet att han söka stöd hos mig om den andra hunden är elak =)
Som glad hundamatör så försöker jag allraoftast hålla mig glad och visa förståelse, och koppla loss tes om hon är kopplad för att jag tycker hon är lugnare vid möten om hon kan röra på sig. Jag har reflekterat mycket kring det här sen en episod härom dagen, men jag bloggar nog ett inlägg själv inom kort om saken.
Jag håller med dig helt och hållet Marlene! Här i området är det absolut mest glada amatörer med sällskapshundar, och i princip alla hundar går fint ihop. Varken hundar eller människor gör så stor affär av mötena. MEN… så har vi de som har den andra typen av hund. Jag VET att man inte får säga kamphund men det gör jag ändå, för jag vet ingen här som har aggressiva hundar utom den typen. Shitbull eller rottweiler är det uteslutande. Det finns fina och snälla av dem också, men tyvärr inte så många. Jag kommer på två och deras ägare är en typisk amatör-Svensson som hela tiden har utgått från att hans hanhundar är sociala varelser och det har funkat ypperligt. De är alltid kopplade utom i rastgården men där leker de med alla hundar som vill leka med dem.
Men generellt sett så har jag observerat samma sak som du, och du har en MYCKET bra poäng i det du skriver att man TROR att allt raseras bara i och med ett enskilt “dåligt” hundmöte, men att det faktiskt inte är så. Hundar är inte så dumma.
Bra skrivet!
Ja det är ju trist när det finns hundägare som förstör den allmänna ordningen, jag har träffat trevliga shitbulls och mindre trevliga sällskapshundar och vice versa. Jag själv är inte så förtjust i dessa bredkäftade hundar, mest för att jag upplevt vilken skada de kan göra om de har fel ägare i snöret.
Tyvärr är det ju oftast kunskapen och respekten som brister hos ägaren som inte förstår att man inte kan släppa lös en hund med fel sorts energi och ofta understimulerade hundar som inte har någon som helst lydnad. Jag tänker bara själv på hur det är när man har en väldigt utåtriktad unghund – Fokus HAR under sina år sprungit fram till andra hundar, vissa har aldrig den problematiken (kanske har de inte då samma förståelse för framrusande hundar?) för antingen är hunden deras inte intresserad eller så går de ständigt och jämt i koppel, men för att lära sig måste de ju får göra misstag även om man bör och SKA träna det vid sidan om under kontrollerade former så kan det ju hända “olyckor” innan de förstår vad som är “rätt och fel”.
jag är helt klart av den avslappnade typen! Det har blivit så efter att ha bott i frankrike så många år.. det är verkligen annorlunda och jag har faktiskt aldrig stött på nån som blivit sur som du beskriver ovan där borta. Hundarna är mycket mer avslappnade, och har nån problem med sin hund så har de koll (eller koppel) och då går man inte fram. Hundarna hälsar på varann ibland, men inte alltid. Man går bara förbi och tar det lugnt. Det är kanske annorlunda när man har en hund som har problem med andra hundar, men jag tror att man skapar det också. Jag menar, även Aila som var väldigt osocial och inte egentligen gillade andra hundar, gick det bra med när man var avslappnad och lät dom sköta sitt liksom… Jag låter dom ju inte gå fram till vem som helst, utan tränar mycket för att de ska vilja hålla sig till mig och ha kontakt med mig istället för andra hundar, men kommer det fram någon hund så låter jag det vara så och ger ett “varsågod” till mina hundar och det går alltid bra… jag tror faktiskt att hundarna skulle vara mycket lättare och mycket mer avslappnade och man inte var så jävla rädd för andra… det är ju inte konstigt att hundarna reagerar konstigt… jag kan säga att det var jävligt jobbigt att komma med vazy från frankrike som var van vid den avslappnade stilen, och helt plötsligt möta folk och hundar som var helt hysteriska.. tog ju flera år att träna in tanken att det är ok att hundarna inte kan kommunicera på samma sätt, naturligt och lugnt….
det var sjukt intressant och roligt att titta på hundmötena i frankrike.. hundarna var sjukt respektfulla för de visste att man inte bara kutade fram hur som haver.. de hade ju en riktigt ritual, men varje ritual var anpassad efter individen och man kunde verkligen se hur de kommunicerade redan på långt håll.. riktigt roligt! när jag var och gick med Vazy i frankrike innan vi tog bort henne så mötte vi en grupp med typ 6-10 hundar (kommer inte ihåg hur många dom var).. mathieu blev lite nervös först, för han hade blivit van vid argt folk i sverige, men jag sa att det var lugnt och vi gick bara.. vazy skötte det ypperligt och alla hundarna var trevliga och körde sina ritualer, sen var det bra och vi gick bara vidare så följde hundarna sina ägare… önskar faktiskt det kunde vara lite mer så här…. men däremot kan jag bli lite irriterad på folk som bara MÅSTE låta sin hund hälsa.. jag menar.. de som tycker att hundarna MÅSTE leka med alla hundar de möter.. det blir liksom inte naturligt.. jag tycker man ska sträva efter att hunden ska vara med sin ägare, men de får gärna “prata” med hundar på vägen på ett avslappnat sätt, om det bara är att gå förbi lugnt, eller att nosa lite och sen pinna vidare… det är faktiskt jätte sällan det blir mer än så när man tar det lugnt……
ps.. visst var jag med om lite slaggis också, om tex en boll eller annat, men även det var inte hela världen i frankrike. man särade på dom, så sa man till dom, sen fick det vara och de kunde umgås lika bra som tidigare.. vazy blev också påflugen nån gång av några hundar, men det gick ändå bra när hon fick vara sig själv med andra hundar.. hon blev aldrig “hundrädd”… kanske för att jag inte brydde mig så mkt… men jag måste säga att jag förändrats sen jag kommit till sverige.. alla gör ju en helt nervös!
DÄR vill jag bo!!! Gud så härligt, varför kan inte vi ha sådan mentalitet här?
Jag är tacksam över de vänner som fått mig att bli mer avslappnad vid hundmöten =) Ser bara positivt med Fokus utveckling nu när jag kan vara mer avslappnad!
Det är kul att läsa din blogg, står mycket roligt och intressant! Jag gillar inte personligen att dom inte frågar först. Min hund har ju lite problem just med hund möten, nya hundar som hon ej känner. Hon har aldrig bitit någon ännu, men ibland blir hon väldigt arg då andra bara springer fram. Jag vill inte stå för om någonting händer. Därför blir jag nervös. Men oftast känner jag av och ser om det går bra. Annars säger jag åt den andra ägaren. Men oftast går de bra och jag har inget emot att dom hälsar lite snabbt, bara jag får välja om jag vill hälsa eller inte.
Kul att du tycker det =) Jag skulle inte heller vilja att ALLA hundar sprang fram, det hör ju till allmän hyffs att man har lydnad på sin hund. Men ser inte det som ett problem när de är trevliga och snälla och bara enstaka hundar kommer fram. Sen jag började tänka mer så så har hundmötena bara blivit bättre. Problemet ligger, tror jag, oftast hos oss hundägare..
Jag tillhör nog också den lite mer laidback typen, kanske för att min schäfer sprungit fram några gånger på olydnad *harkel*. Olyckor händer när man håller på att lära hunden hur man vill att den ska göra
Att hundar kommer ihop sig ibland är i mina ögon inte konstigare än att vi är sura & bråkar med våra respektive. Däremot vill jag absolut inte att en hund hälsar på min hund UTAN att jag säger det är ok. Tyvärr är det ju en hel del hundägare som har sina hundar lösa i kombo med noll lydnad & hundar som springer fram och muckar gräl. Det gör ju tyvärr att man blir lite mer på sin vakt och vill ha koll på läget. Min hund har blivit påflugen av X antal sådana, tack och lov vänder han bara ryggen till och går därifrån mot mig alt fräser ifrån och sen är det bra.