Gjorde sällskap med Ida och Sandra på en 7,5km promenad på Mälarisen idag. Kallt och blåsigt så nu känner man att man lever.

Mycket hundar ute på isen (om man jämför med hur lite hundar vi möter på våra promenader) igår var det två och idag en hund som kom fram och ville hälsa. Skönt med avslappnat hundfolk (som iofs kanske inte har koll på sina hundar alla gånger, men är de snälla så gör det ju inte så mycket) de ler och är avslappnade, hundarna hälsar och sen går vi åt varsitt håll.  Det är så jag tycker att hundSverige borde se ut.Jag blir betydligt mer avslappnad med sådana människor och hundarna blir ju det också istället för att man blir irriterad och nervös så det skapar dålig stämning och ev. slagsmål. Fokus har hälsat fint på de som kommit fram och bryr sig inte mer än att han tittar nyfiket på hundar som rör sig på håll.

Nu kanske jag låter fördomsfull men de här människorna är oftast (ser ut så med tanke på raser och personligheter) vanliga ”Svensson hundägare” den andra sidan ”Hundsportsnördar” låter på ett helt annat sätt. De låter hysteriska, skriker åt hundägaren att den ska koppla sina hundar och klagar och gnäller över jobbiga hundmöten. Visst kan jag bli förbannad om en person har lös sin hund om den har noll lydnad eller en hund som uppenbart visar aggressivitet mot andra hundar och bara vill mucka. Det handlar ju om sunt förnuft. Att lydnaden brister ibland på hundar är ju inte så konstigt och inte hela världen så länge de inte är ute efter att skada, någon gång måste man ju ta steget och försöka börja lita på sin hund och våga ha den lös och då KAN det ju lätt hända ”olyckor” men om man ser det som de här positiva glada hundägarna så tror jag att hundsverige skulle vara en trevligare plats att vistas på. Jag känner mig i alla fall gladare och bättre till mods i möte med dessa trevliga hundägare men som kanske har lite olydiga men snälla hundar.

Visst kan det finnas undantag eller är jag helt ute och cyklar? Hur är ni hundnördar som läser min blogg – är ni den hispiga eller avslappnade typen som inte bryr sig så mycket över att det råkar komma fram en hund på promenaden? Varför är ni på det ena eller det andra sättet? Beror det på era hundars reaktion? Har det hänt något typ slagsmål?

Som det brukar se ut på promenad. Fokus släpper ner en boll framför fötterna på en så att man ska sparka, Magi hänger i en pinne om hon inte springer och skäller ut Fokus för att han har ”hennes” boll. Mycket liv men inget kiv. Båda två har väldigt fin bytesrespekt.

Bron till fastlandet, väldigt fint ställe i stan men lite för fint för en lantlolla som mig Saknade TRÄD framförallt.

Trevlig helg!

Magi kom tidigt i morse och gjorde oss äran med lite sällskap i dag. Trötta efter springturen igår så lät de mig sova någon timme extra innan vi klev upp. Skönt.

Drog senare ner till hamnen med hundarna och mötte upp Karin och Pixel för en härlig promenad på Mälaren. Fokus taggade till en början järnet på alla skridskoåkare – VALLA. Höll honom i koppel till en början, fast det hade nog varit bättre att släppa lös vildbattingen direkt då kopplet allt som ofta gör att han taggar igång direkt, men litar inte riktigt på odågan när han är kraftigt understimulerad – då är handla först och tänka sedan hans melodi. Han skötte sig förvånansvärt bra trots den lagrade energin i kroppen. Några tillsägelser och noll antal sårade offer senare så sket han i alla andra fartdårar på isen och höll sig till sina egna, sötare fartdårar; Pixel och Magi. Vallet smyger fram duktigt när han är understimulerad. Många hämt och smyg blev det. Tänk om det kunde se ut så i fårhagen… tänka först och handla sen… Söta är de i alla fall våra godingar.

Så här lycklig är prinsen när morsan förklarat slut på vilan. Äntligen full fart igen. Han har inte visat minsta tecken på att han skulle ha ont så jag tror inte det var någon större fara med prinsen, bara mitt ”hönsmammeri” som spökade

”Snälla! Kasta pinnen åt mig?!” – Magi med Västerås i bakgrunden.

Karin gör tummen upp med sin slaktade tumme.

Härligt att se en lycklig prins på språng igen!

Jag är riktigt harig på isarna, vill helst att det har varit -30 i en vecka innan jag beger mig ut. Fick några skräckupplevelser när isen knakade till under våra fötter och när sjövana Karin ryser till ja då är det kusligt! Vi höll oss närmare isbanan efter ett par mindre trevliga knak

Äntligen är min månad här. Ska försöka gnälla mindre på vintern och njuta för om en månad är det vår (det har Sandra bestämt!) jag tror snarare att eftersom vintern kom så sent så kommer våren först i juni/juli. Jag hoppas Sandra har rätt!

Idag har det pussats och uppvaktats så det stått härliga till. När de inte kelats så har det sovit bredvid varandra. Candy är lite väl kelig och vill jucka på Fokus när de myser. Fokus älskar det *host* även om han aldrig skulle göra det själv så verkar han tycka om när vissa tikar uppvaktar honom så…. mitt lilla barn! Tänkte att Candy var på väg in i löp eftersom hon helt plötsligt blivit så enormt kärvänlig med Fokus, men hon har tydligen löpt nyligen så matten trodde att hon kunde vara lite uttråkad och understimulerad. Nåja Fokus är i alla fall lycklig över (läs: under) sin keliga lilla vän.

Sprang med Sandra ikväll igen. Vi insåg efter 5km spåret att vi nått vårat första mål – att orka springa 2,5km utan vila. Idag sprang vi drygt 3km i ett svep. Den tredje mördarbacken tog slut på oss så vila efter den men sen sprang vi en sista kilometer som avslut. Nästa delmål är att orka springa även förbi den 3:e mördarbacken. Riktigt skönt idag till skillnad från förra passet. Hoppas det håller i sig!

Det är bra att Sandra är optimist när det kommer till hur mycket vi klarar av, jag vill helst vara elitidrottare, redan igår, när jag ska göra något, aldrig helt nöjd med det jag gjort. Måste verkligen hejda mig så jag inte pajar kroppen och pressar mig mer än min kropp klarar av och lära mig vara nöjd med det jag faktiskt gör.
Men idag är jag i alla fall nöjd, även om jag hade viljat vara lite flåsigare och anser att vi kunde ha pressat oss liiiite hårdare. Hmm.  Hur var det nu igen… ?

Grymt skönt att ha kommit igång med springandet igen. Längtar bara till plusgrader, det tar verkligen emot att klä av sig inför löprundan. Norrlänningen i mig har flytt sin kos, kvar finns bara en huttrande nybliven sörlänning som gnäller över frusna fingrar. Hade ju varit gott att kunna stretcha ute utan att frysa häcken av sig. Vik hädan du ryska högtryck!

Fokus har fått hänga med på en massa ärenden i dag. Sen lite lydnad/spår med Danne, Sandra och Ida. Fokus fick två korta spår och spårade fint. Lite LF och fotposition tränade vi också. Gick förvånansvärt bra med tanke på så lite aktivering på så många dagar. Han är faktiskt rätt lättsam största delen av tiden, tror jag har spåren att tacka för det. Lite små dryg i kopplet bara, känner att det inte är någon vits med att låta honom dra i kopplet då belastar han ju sig snett så han får gå lös, så länge han inte har spring i benen är det lugnt.
Sen tror jag det är bra att hålla igång honom men utan tok-race och hårdare ansträngning. Han går väldigt rent och fint så vi fortsätter med våra lugna halvtimmes promenader.

Efter lydnaden for vi hem och gick en kortis innan jag svirade om till träningskläder. Fokus visste inte till sig av glädje när jag klädde på mig dem. Sved i hjärtat att behöva lämna honom hemma. Första gången på 10 år(!) som jag har motionerat utan hund. Känns konstigt och ovant. Har aldrig sett vitsen med att träna utan min bästa kamrat.

Det var väldigt tungt i spåret, all positiv anda försvann när vaderna efter bara 10 steg kändes som hårda knutar (backspringet i tisdags som säkerligen är orsaken) och kroppen kändes tung som bly, öronen slog lock hela tiden och huvudet kändes tungt. ”Bara jag inte börjar bli sjuk” löd mantrat i huvudet. Sandra kände sig inte heller pepp så vi gissar på att våra kroppar var lite möra sen förra passet. Vi tog det lugnare idag och tar nya tag nästa gång.

Pepp var i alla fall att jag inte hade det minsta känningarna i knäna! Hurra! Älskar mina nya hälkuddar! Fattar inte hur jag har överlevt utan dem i så många år, så ont som jag har haft i mina fötter. När jag går utan dem saknar jag dem och när jag har dem i skorna så känns det så lätt, så himla lätt att jag inte förstår hur jag har stått ut utan dem. Man vänjer sig fort.
Ska satsa på att införskaffa riktiga inlägg!

Finaste kommentaren idag – Wow vilken rumpa du fått!
Peppande upptäckt – Knäskyddet börjar bli för stort.

Nästa gång ska jag inte vara ett sånt neggo och kroppen SKA orka mer! Basta.

Livet är rätt trist nu. Fokus ska gå på vila minst en vecka. Ingen Agilityträning i helg  Inge fart och fläkt alls. Bara tråkiga koppelpromenader. Ena halvan av mig tycker det är överdrivet med tanke på att han markerade så få timmar, han var inte blockhalt och var helt återställd efter natten och känns dumt att låta han gå i koppel och inte röra sig som vanligt när han ser hel ut. Den andra halvan vill ta det säkra före det osäkra och oroar sig.

Fokus tycker också det är skittrist. Vi tränar lugna saker, idag fick han ett  näringsspår och ett pinnspår när jag hade bokat in träning med Sofie. Fick avundsjukt titta på när Sofie tränade sina hundar i lydnad.

Imorgon står det lydnad och spring på schemat. Men Fokus får inte vara med Han får nog ett pinnspår istället. Han kommer vara tandlös och ha ett fint nosarbete när den här veckan är slut. 1-2 spår om dagen lär han nog få om jag ska stå ut och märgben får han tugga så han håller sig tam och kan få utlopp för lite av sin energi.

Själv klättrar jag redan efter väggarna, två vilodagar på raken, mest för att jag vet att vi inte får göra så mycket på så länge, i vanliga fall har jag inga problem med vila ett par dagar. I helg blir det födelsedagsfirande och utgång med tjejerna – lite att se fram emot som kan döda lite tid.